Det småländska Stockholm
- glimtar ur Smålands Gilles historia

Smålands Gille i Stockholm bildades 1890 och är alltså nu 115 år gammalt. En föregångare till Gillet var Småländska Samfundet i Stockholm, som fick sina stadgar redan år 1819. Bland stiftarna till samfundet fanns landshövdingen i Kronobergs län, Carl Stellan Mörner af Morlanda och landshövdingen i Stockholm, Daniel Edelcreutz.
Samfundet hade stiftats för att ”närmare främja Sambandet mellan de i Stockholm vistande Småländska Landsmän, som gjort sig kända för redlighet, ordentlighet samt i övrigt dygdigt och värdigt uppförande i allmänna och enskilda lefvernet.” Som framgår av stadgarna ställdes det stränga krav på den som ville bli medlem. Detta till trots upplöstes Samfundet efter 30 år.

År 1890 bildades så Smålands Gille i Stockholm. Gillets ändamål anges i stadgarna vara att utgöra ett samband mellan i Stockholm vistande småländska och öländska män och kvinnor till gemensam nytta och trevnad. Och detta ändamål, som känns igen från år 1819, har inte ändrats utan finns med även i nu gällande stadgar.Årsavgiften beslöts till 3 kronor för såväl man som kvinna. Styrelsen under de första årtiondena bestod huvudsakligen av ”män i staten,” generaldirektörer, landshövdingar, generalkonsuler och militärer. Den första sekreteraren, Henning Rehnberg titulerades dock ”litteratör.” Den första kvinnliga styrelseledamoten invaldes först 1980 och fick uppgiften som klubbmästare.

I Gillets protokoll kan man läsa att Smålands Gilles fester och samkväm räknades till säsongens mer eftersökta nöjen. Där förekom musik, sång, deklamation, tablåer och teaterpjäser där medlemmarna bidrog med sina talanger. På arrangemangen las mycket arbete ner - en bal utan ett väl uppgjort dansprogram var inte gärna tänkbar. Från år 1900 har Gillets vårfester som redel hållits i Spegelsalen på Grand Hotel.
År 1940 skulle Gillet ha firat ett storslaget 50-årsjubileum, men krigsutbrottet la sordin på festandet. I stället gav 1943 man ut en omfattande jubileumsbok ”Boken om Småland”.

Gillet har haft en rad kända smålänningar som medlemmar, vilka också medverkat vid Gillets sammankomster. Så berättade Astrid Lindgren första gången för Gillets medlemmar om ”Emils trehundratjugofemte hyss.”

Gillets goda ekonomi grundar sig främst på en god förvaltning av några donationer som gjordes efter kriget.

Källa; Det Småländska Stockholm, Jubileumsskrift till 100-årsjubileet år 1990.